Efter en annorlunda arbetshelg där en av våra boende dör mitt framför ögonen på oss, chockad, skärrad, förvånad, snopen. En kvart före satt vi tillsammans och skrattade och pratade. Men så glad att det var en underbar kollega med mig då. Vi kämpade på och fick alla trötta till sina sängar, men lik förbannat känner man sig skyldig, för vi hann inte tömma soporna eller plocka ur diskmaskinen. Det är då man inser att vi måste sänka kraven på oss själva.

Men hemkommen på lördagkväll å helt slut fick jag en efterlängtad premiär, bastupremiär!!!

Hur underbart som helst :) efter en timmes svettningar landar jag i soffan med vitt vin och kapten Morgan.
Inte allt för sen natt. Och upp till jobbet igen på söndagen.

Tjing!