Direktlänk till inlägg 11 januari 2016
Den galan har jag precis sett. En hemsk sjukdom som känns väldigt vanlig, hemskt tycker jag som alla andra.
Vissa öden/berättelser grep extra hårt i hjärtat.
Under min tid med alla cellförändringar som var en CIN 1 kunde jag känna igen mig med tanken jag hade ibland hos en av kvinnorna som berättade.
Paniken jag kände om jag hade inte tid, jag hade ju små barn som räknade med att finnas kvar länge till. Om man inte skulle få bukt på dem. Som tur var har allt varit bra efter operationen. Men vid kallelsen till ny provtagning kan jag bli lite nojjig.
Nä lite tv sen natt för kvällsskift imorgon.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
|||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 |
24 |
|||
25 | 26 |
27 | 28 |
29 | 30 |
31 | |||
|