Direktlänk till inlägg 14 maj 2013
Så har dagen kommit .... dagen jag fasat för i 2 år.
Sonen är hjärtekrossad
Hans stora första kärlek verkar ha gjort slut , ett tonårsproblem jo jag vet men jag känner med honom känner sorgen långt in i hjärteroten precis som med min första stora kärlek , livet är över!!! det är så det känns.
Jag kommer ihåg , jag kan fortfarande känna smärtan genom honom längst in i själen .
Det gör så ont så fruktansvärt ont. Men jag kan säga att det känns än värre nu , det är inte min sorg ...det är något inte jag kan kontrollera , det är mitt allt som lider såååå å jag kan inte göra ett förbannat dugg mer än att säga: det låter som en klycha men det går över livet är inte slut.
Men det är ju så det känns när man är mitt i det.
Kan inte säga annant för jag vet ju det , men det hjälper inte nån som är så ledsen så ledsen.
Känner oro stark oro. Vet vad han alltid sagt , tänker inte skriva det men just nu känner jag hopplöshet.
Rädsla , frustration av att inte kunna styra allt som sker.
Ber inte till gud men till det bortom det : snälla var snäll nu.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
|||||
|